Axelentgänget deltog i Cykelvasan

Axelentgänget trotsade regnet under Cykelvasan

Vasaloppet är ett klassiskt långlopp på skidor mellan Sälen och Mora. För de som föredrar cykel framför skidor kan man sedan 2009 även ta sig an de kända nio milen på två hjul.

Med några få undantag är bansträckningen så gott som identisk med skidloppet. Kontrollerna på vägen är också de samma. Så för den som alltid drömt om att stanna till i Mångsbodarna för en mugg blåbärssoppa går det alltså lika bra att göra det på en mountainbike (MTB).

Precis som i Vasaloppet finns det flera varianter av tävlingen. Deltagarna från Axelent ställde alla upp i det som kallas Cykelvasan 90, vilket förenklat kan beskrivas som den riktiga Cykelvasan, med full längd på banan (94 km) och elitklass. Axelent ställde upp med hela 26 deltagare från tre länder.

Det är omöjligt att skriva om historiens elfte Cykelvasa utan att nämna vädret, bilden efter målgång på omslaget talar sitt tydliga språk. De allra flesta drabbades av ett ihållande regn som förvandlade underlaget på den redan tuffa banan till lera. Endast de tidiga startgrupperna med de snabbaste cyklisterna klarade sig mestadels från regnvädret, Axelent hade några deltagare som genom starka insatser i tidigare tävlingar kvalificerat sig för dessa startgrupper. Men för de allra flesta deltagarna i motionsklassen blev regnet och leran en del av hela loppet.

Ett lopp i svår terräng

Emma Johnsson var en av de som cyklade för Axelents räkning. Emma är inte ny i sadeln, hon har tidigare genomfört en annan av Sveriges största cykeltävlingar, Halvvättern. Loppet mäter ca 150 km och sträcker sig utmed sjön Vättern. En stor skillnad mot Cykelvasan är att hela loppet körs på asfalt med landsvägscykel. Att köra ett lopp med mountainbike i svår terräng så som Cykelvasan, är en helt annan upplevelse, något som Emma kan intyga.

– Det var faktiskt inte alls som jag trodde. Det finns nästan inga likheter mellan de två loppen förutom att du sitter på en cykel. När man cyklar på landsväg så som på Vätternrundan kan man komma in i ett skönt flyt där allt går nästan av sig självt. I den tuffa terrängen på Cykelvasan fanns det inte en sekund där man kunde slappna av. Jag är betydligt mer van att cykla på landsväg och till det här tillfället hade jag köpt en hybridcykel. Det visade sig ganska snabbt att det inte var optimalt, det var en svår terräng som egentligen krävde en riktig MTB, säger Emma.

Vad var det då som fick en van landsvägscyklist att anmäla sig till ett tufft MTB-lopp?
– Det är något speciellt med Vasaloppet. Jag vet att jag aldrig kommer att genomföra det på ett par skidor, så Cykelvasan blev ett perfekt sätt för mig att få uppleva sträckan mellan Sälen och Mora, berättar Emma Johnsson.

Så hur gick det för Emma i regnet? Jodå, hon tog sig i mål trots cykelvalet och det dåliga vädret. De bestående minnena från Cykelvasan handlar dock mest om den sociala aspekten.
– Att få göra det här tillsammans med alla andra är det jag uppskattar mest. Vi var ett stort gäng från Axelent med en härlig sammanhållning. Även ute på banan var det glada miner bland de tävlande, jag pratade med många på vägen och det var riktigt trevligt. När vi väl kom till målgången i Mora så var det fantastiskt att se hur mycket folk som var ute och hejade på oss, trots att det var både dåligt väder och sent på dagen. Det gav mig den sista energin som behövdes för en stark avslutning. Jag vet inte om jag skulle göra om det här igen om jag ska vara ärlig, det var verkligen en rolig upplevelse, men jag föredrar nog att cykla på landsväg, avslutar Emma Johnsson med ett skratt.